Gällivarevisan
Goddag! kamrater alla jag stämmer upp en sång,
och låter sången skalla, då blir ej tiden lång.
Ty sång är själens krydda den tvingar sorgen still.
Och i palats som hydda man sången höra vill.
Vi få ej mödor skygga som uti Norden gå,
tills vi fått banan bygga till Över-Luleå.
Och banans övra ända blir staden Torneå.
Där skall vårt arbet vända, när Finlands gräns vi nå.
Vid Gällivaras trakter vi knogat mången gång
och uti bergets schakter, vi borrat, dagen lång.
Då kölden många gånger var fyrti grader kall,
så stormens hemska sånger mot fönsterrutan small.
Då tänkte vi på söder och uppå älskad mö,
på systrar och på bröder, skall vi här uppe dö?
O! nej, nog söderns lunder vi skåda skall igen,
och minnas ljuva stunder så gärna flyger hän ... -
Mot nord vi långsamt tågar fast genom frusen jord,
förgäves lappen frågar, vad vi skall här i Nord. -
Han häpen står och undrar, när som maskinen går
när pustande den dundrar, när som han farten får. -
Här gäller hålla stången och icke släppa tag,
ty här finns "bussar" mången i vårat arbetslag. -
Här går ej an att vika nej bara blint gå på,
ty alla äå vi lika och samma lön vi få. -
Ibland, men icke sällan, så fara vi till staån,
då blir det ljud i skällan, då dricks till andra daån.
Och sen går hela veckan burdus på samma sätt,
tills alla mynt i fickan har sprungit rätt och slätt. -
Att fria till en flicka som står uppå en krog,
det kännes på vår ficka och detta vet vi nog. -
Nog kan det vara roligt bland flickor, vin och glas,
och sjunga så förtroligt: "att världen går i kras".
Jag minns så väl den kvällen jag sist i staden var,
och fria till "mamsellen" tills jag fick stanna kvar. -
Nu friar jag ej mera, nu friar hon till mig.
Ty det finns flickor flera kan jag försäkra dig. -
Men nordens möar tycka nog bäst om "rallare",
ty de förtroligt trycka sin själs utkorade.
Ty rallaren är glader Han sorgen slår ihjäl,
han drillar sina spader och är en livad själ. -
Nu slutar jag min visa den bliver ganska kort,
men kan den sinnet lisa och köra sorgen bort,
så önskar jag ej mera, än att ni köper den
ty jag har många flera, vill gärna sälja dem. -
(Källa: Rallarvisor, samlade av Ragnvald Hedemann, Prisma, 1972)
Lyssna på musiken
Inlandsbanans paradmarsch
Här ni ser en munter skara
över land och rike fara, Trall - - - -
De ä pojkar som vill leva
glada livet i var skreva, Trall - - - - lej.
Än vi gå i ödemarker,
än i stora, fina parker.
Tåga fram med såg och bila
genom skogarna sjumila
längs med älvar, sjöastränder,
genom Sveriges sköna länder, Trall - - - - lej.
Rallarlivet är så härligt,
fast ibland besvärligt.
Men blir för svårt för oss nån gång,
ta vi opp vår rallarsång
Trall - - - - - lej. Hej.
Trall - - - - - lej. Tjo.
Trall - - - - - lej.
Först av allt kommer stakargänget.
Gör de första fiskafänget, Trall - - - -
Söker väg i skogens gläntor.
Allra helst där det finns jäntor, Trall - - - - lej.
Uti gröna furudungar
leva vi som stolta kungar,
slå tält hos huldran fager
uti skogens skymningsdager.
Genom hagar, hult och gärden
går den glada stakarfärden, Trall - - - -lej.
Stakargänget drar åstader.
Varje yngling glader
nu uti takt med gigan skall,
klämma i vår glada trall
Trall - - - - - lej. Hej.
Trall - - - - - lej. Tjo.
Trall - - - - - lej.
Bortom byn inunder berget,
där så börjar själva snärjet, Trall - - - -
Rallare med styva nackar
hugga in på berg och backar, Trall - - - - lej.
Göra stora, breda schakter,
tvärs igenom Sveriges trakter,
slå bro över stora vatten.
Alla hinder ge dom katten.
Långt i fjärran skotten runga.
Dynamiten börjar sjunga. Bom faderalla - - - - lej.
Rallarens humör ej tryter,
glatt sin väg han bryter,
tar ett tag i taljan under sång.
Hejsan alla på en gång
Trall- - - - - lej. Hej.
Trall- - - - - lej. Tjo.
Trall- - - - - lej.
Över ängar, genom lunder
kommer frustande vidunder. Trall - - - -
Tar oss med hjul som rullar
mellan berg och branta kullar. Trall - - - - lej.
Så blir färdig våran bana,
förrän någon de kan ana.
Varje tös med gråt i halsen
svänger om i sista valsen.
Aldrig nånsin så hon svävar
som i starka rallarnävar. Trall - - - - lej.
Rallaren lever glada dagar,
gör vad han behagar.
Vackraste flickan uti byn
han svingar högt i skyn
Trall - - - - - lej. Hej.
Trall - - - - - lej. Tjo.
Trall - - - - - lej.
Hej. Hej. Hej.
(Text: Manne Briandt. Källa: Med slägga, borr och spett, Björk & Börjesson, 1940.)
Lyssna på musiken
Slut på rallarkåren
Snart är den blott ett minne den gamla rallarkår,
som banor byggt i landet i snart etthundra år.
Genom stad över land, där en järnväg drages fram,
från Ystad ner i Skåne till Torneälvens strand.
Vi jämnat många kullar, vi fyllt så mången dal,
fast fort vi kärran rullat, var lönen ofta skral.
Uti bergschakt och tunnlar i hårdaste granit,
där dånar skotten ständigt av Nobels dynamit.
Vi sjöng vår rallarvisa i takt med släggans slag,
den tiden vill jag prisa, då var det friska tag.
Och ur minnenas värld händer ännu mången gång,
att mången gammal rallare drar opp en rallarsång.
Var lördagskväll så gärna vi ställde till med dans,
då kom var bygde-tärna, så många som det fanns.
Mången fru minns nog ännu, hur hon, som flicka ung och varm,
i valsens virvlar fördes av kraftig rallararm.
När vi byggt banor färdiga tills bygden toge slut,
till Norrlands öde trakter vi sen fick draga ut.
Genom lapparnas land skulle järnväg dragas fram
allt opp till Gällivare till midnattssolens land.
Men längre upp mot norden, där urtidsfjällen stå,
med järn och stål till kärna, dit skulle järnväg gå.
Genom drivornas land fram till Västerhavets strand,
där drogo glada rallare Ofotenbanan fram.
Nu är den blott ett minne, den gamla rallarkår.
Nu sist på Inlandsbanan vi knogat tretti år.
Den blev färdig just nu nittonhundratrettiosju,
en skål för gamla rallare och varje rallarfru.
Text och musik: J.F. Fanberg. Källa: Rallarvisor samlade av Ragnvald Hedemann, Prisma, 1972.
Lyssna på musiken
Sången om Långa David
Melodi: Jungman Jansson
Hej och hå Långa David, ska vi ta om dej en visa
ska den inte vara sorglig och i mörka toner gå,
ty du sprider kring dig glädje och din humor är en lisa
för oss alla som dig känner, så sjung hej och hå.
Hej och hå Långa David, får du bannor av din Lotta
om du tar en liten pärla och en pilsner då och då?
Nej jag tror hon dig förlåter ty hon vet du ej lär spotta
åt en bira eller nubbe, så sjung hej och hå.
Hej och hå Långa David, säg vad tror du Herren tänkte
då han skapa synamentet på din långa magra kropp?
Han var säkert full av humor och jag tror att glimten blänkte.
Kan dom inte låta bli dig, så sjung hej och hå.
Hej och hå Långa David, du är inte nämnvärt vacker
men du tjusar alla flickor och barnungar ändå.
Ty dom ser ditt goda hjärta och fast alla får attacker
kan dom inte låta bli dig, så sjung hej och hå!
Hej och hå Långa David, minns du ännu ungkarlslivet
då du vakna måndagsmorgon och med söndagsstassen på?
Att du fann det rätt besvärligt att klä om dig är ju givet
ty din arma skalle dunka och sjöng hej och hå!
Pinnpojksminnen
Text: Olle Hedberg
Melodi: Han hade seglat för om masten
(Denna visa sjöngs för första gången av David Palmroth
vid rallartinget i Örebro 1944)
Vi ha knogat på banan tillsamman
långt däruppe i högan nord.
Där vi delade sorger och gamman;
vi delade sängplats och bord.
Vi ha månget gemensamt minne
ifrån arbetet, törst och av - kvinns,
från den första stakningens pinne
till dess på station blev en stins.
Jag minns Briandt med lutan och sången
och schaktisen Hölmgren, ni vet,
och målare Persson - en lång en
och Lundemogubben - en fet.
Jag minns Lyckseles tjusiga flickor
och på dansbanan slagsmål och skrän.
Och jag minns när vi snickrade stickor
och nabbar av krokiga trän.
Jag minnes ock Betselegropen
där Lundvall var grävmaskinsbas.
Och där var Pålson med skottvarningsropen
- och månget brännvinskalas.
Det var öl, det var hemkokt och dunder,
det var dragspel och poker och snus.
Ja man minns den baracken och stunder
vi hade vid Umälvens brus.
---
Tillbaka till "Byggnan" vi längta,
till rallarens härliga liv.
Till storväst och knoster vi trängta;
till stång, instrument och stativ.
Och när i afton vi bägarna tömma,
vi baracken i skogsgläntan se.
Och aldrig vi skola förglömma
den tiden och vårt S. J. B.
